Det kommer aldrig va över för mig

0kommentarer

I vad jag gissar mig till är fyrtioåtta timmar, bemästrar kroppen uppgiften att producera tårar. Åt inte, drack tropisk juice med båda händerna runt kletig tetra, invirad i kargt täcke utan påslakan med två ljusrosa urvattnade fläckar. Hade känningar av frossa på nätterna, som den gången jag fått blodförgiftning och vägrat gå till sjukhuset och "hånat mina njurar". Rafsade ihop alla kläder jag hittade på mitt golv, det var många, lät det utgöra ett undermåligt lapptäcke.
 
Överhettningen kanske skulle vara tillräcklig. Jag hoppades att jag skulle krevera och vika hädan på riktigt, upplösas i de minsta av beståndsdelar. Glömma insupa nästa andetag, om jag kom av mig i tanken på att andas. Inte bara känna som om jag fastnat i en smal skreva vid branten, svävande i någon slags limbo, betraktande ravinen nedanför mina utsträckta fingrar. Oförmögen och otillräcklig.
 
Kramade kuddar från Indiska med stickiga guldtrådar om natten och vaknade på morgonen med hjärtarytmi men det var inte du utan vänner som undrade om jag levde eller om jag hade prövat det där heroinet jag så länge drömt om. Det enda som skulle chocka mig, det är om du skulle dödat någon. Och då menar jag verkligen det enda. 
 
Det sista avtrycket av mig hos dig, en negligé i vit spets. Har du med dig ditt nattline? Dina lakan med våta fläckar och värmeböljor och lukten som satt djupt inpräntad i din hud. Precis där brösbenet klyver bröstkorgen itu, där de lockiga håren gör det ljuvligt att vila sitt huvud. Gjorde. Virade ihop det sista som var du till en hård liten boll, tryckte längst ner i sopkorgen. Öste med fokus, såg den vita spetsen solkas av rödbetsblast. Slukas.
 
Jag raderade allt som konkret och fysiskt kunde raderas den tredje dagen.
 
Telefonnummer, SMS, chattkonversation, Facebook-vänskap, forumet där vi fått kontakt sju månader tidigare. Slängde ut det dyra teet du köpt till mig på Laos. Genom fönstret. Ägnade all tillgänglig tankekraft till att parallell-radera i hjärnbarken.
 
Efter tre minuter googlade jag "återställning av SMS". 
Misslyckades.
 
 
Det kommer aldrig va över för mig - Håkan Hellström
 

Kommentera

Publiceras ej