Mitt första jobb. Ett konstcafé. Jag hatade ägarna som stoltserade med vänstersympatier och som betedde sig som korsfästa helgon när de gav mig 400 kronor i ett guldigt kuvert efter mitt gratisarbete i sex veckors tid.
 
Mannen som var på väg in från handelsträdgården, som kom in i caféet för att be mig gå ut igen och hämta hans bricka med kaffe och uppätna lavaine-smörgåsar. Som inte bemödade sig med att behandla mig med en tillstymmelse av respekt. Kvinnan som idiotförklarade mig med ett hånflin när jag inte skar äpplena till äppelpajen i exakt rätt form. Som inte log med ögonen en enda gång, på sex veckor.
 
Sista dagen var jag ensam i caféet. Det regnade utanför och det har alltid piskat upp en våg av uppror. Trägolvets plågade läten då jag gick igenom den vackra salen. Modern konst på väggarna. Ett äpple i extensiv tolkning på en ocean av benvit duk. Den där fula jävla konsten. Jag föraktade människor som kom och gick och stannade framför den där tavlan med milda utrop av hänförelse. Fjorton år och klipskare än varenda en.
 
Kaninhjärtat. Gammalt kassaskrin i järn. När man lyfte på locket hittade man femhundralapparna. Jag stoppade två stycken i BH:n, åt min lunch och kramade dem hejdå och kom aldrig tillbaka igen. Handlade upp pengarna på Åhléns. De brände inte i fickan. Jag lade ut väskorna, sminket och klänningarna som ett pärlband på min säng och spann.
 
Mitt andra jobb. En campingplats som ägdes av holländare. Ägarna förvägrade badgäster utan campingintentioner badplats och de vägrade att prata annat än holländska såvida de inte bemödade sig med att ge mig en direkt order. Jag städade samma toaletter två gånger om dagen medan de åt stroopwafels i köket.
 
Min kärlekshistoria med alkoholen hade trappats upp. Det fanns dyrt årgångsvin från Sydafrika, en hel kyl i källaren. Jag tog med mig en ryggsäck, fyllde väskan till bristningsgränsen. Det spända tyget anade konturena därunder. Drack upp ytterligare en flaska framför kylen, målade på läppglans för att dölja de mörkröda vecken i mina torra läppar. 
 
Satt med benen i kors framför kylen. Den uppdruckna flaskan bredvid mig och ryggsäcken på glänt framför mig. Väntade på att de skulle fika färdigt.
 
 
 
Första och hittills enda samtalet idag: en man som beskriver sig själv som "kinky". (Har upptäckt att inget som döljer sig härefter kan chocka mig). Han gillar att använda blöja. Hur tyget känns, prasslar, mot ljumskarna. Fem sekunder efter att denna rikshemlighet basunerats ut lägger han på. 1:28.
 
Igår ringde en man som ville titta på när jag ammade vårt gemensamma barn. Han ville sitta i soffan bredvid mig när jag hade vår fyraåriga dotter i knäet, han ville se henne slicka upp mjölken som rann nedför mitt bröst. Han ville att jag skulle stryka henne över håret med en hand och att jag skulle smeka honom med den andra. 
 
Arbetslinjen och depraveringen.