Horcruxes.

 

När det var över mellan mig och E insåg jag vilket rövhål till parkonstellation jag hade varit. Såg mig själv i alla vänner som var sambos och ville aggressivt kaskadspy över hela tvåsamheten. Ville vråla från toppen av turning torso, låta alla veta vad jag tyckte om deras charader. Ville bort från allt som hade med konventioner att göra. Svor att aldrig bli ett patetiskt offer för kärlek och normer. Jag tänkte att Svensson han glömmer att leva sitt liv, men det finns andra än han det finns vi.

 

Insåg att jag var polygam och bisexuell och polyamorös eller i alla fall besatt för dålig impulskontroll och alltför usel karaktär för att vilja vara trogen och återhållsam. För besviken på livet för att utesluta.

 

Jag hade ingen att gå ut med längre. Hade egentligen inte haft på flera år. Allt jag ville var att ge mig ut i natten och marinera mig bortom all sans och kåta upp någon på ett dansgolv och så snart som möjligt gå hem med denne någon som jag aldrig någonsin skulle berört i nyktert tillstånd.

 

Jag klädde upp mig till TÄNDERNA, köpte ett par dyra svarta kängor med 12,5 cm klack på Scorett och trädde på mig en klänning som gav mig en svart kameltå i satin och som jag inte kunde sitta i utan att riskera det sista av min värdighet. Gjorde en reva i strumbyxorna med min cykelnyckel.

 

Öppnade en svartsmugglad bag-in-box med sötklistrigt vitt vin, tog ut det som skulle vara mitt nya liv i form av bär och fisk för att få in boxen i frysfacket. Väntade.

 

Tittade på kondensen på bordsskivan.

 

Drack upp halva boxen på knappa tjugofem minuter, ur ett vinglas som jag nästan fick slita loss från den översta hyllan. Den som har ett städat hem har ett städat liv. 

 

Det tog sextio minuter av vinglande på gator i Malmö jag inte kände igen innan jag hamnade på en klubb med smutsiga balkanbeats och hästhuvuden. En före detta kursare hjälpte mig upp från industrigolvet. Jag ljög och sa att jag hette Svetlana trots att jag visste att det var kört men jag hoppades att min näsa skulle rädda mig.

 

Såg ett inlägg på eventets hemsida dagen därpå. "WTF? Tjejen som stod och klappade i takt med händer och fötter i två timmar uppe på scenen bredvid mitt bås - du är cp".